När jag tänker på henne av Malin Wollin

Åh aj jäklar, den här visste var den tog! Jag trodde Malin Wollin främst jobbade med mörk humor men När jag tänker på henne är hard core feelbad om en familj som går i kras. Den är en litterär genomgång av det värsta som kan hända och en realistisk ventil för tabubelagda känslor som rör ett barn ingen kan nå.

Berättaren heter Sara och när vi först möter henne leker hon i en pool tillsammans med sin storasyster Linda. Sara är den som betraktar, beundrar och förhåller sig till Linda, exempelvis tror Sara länge att hon är en varm person tills hon inser att hon är kall – bara inte lika hård och kall som Linda.

Romanens ena ben vilar på temat om syskonet som hamnar i skuggan. Lindas urspårade och destruktiva leverne påverkar Sara som dels oroar sig för sin syster och dessutom mister omsorg och uppmärksamhet hon skulle ha fått om inte mammans oro för Linda var som ett svart hål som slukar allt. Det svarta hålet är romanens andra ben, det är där jag lägger min vikt. Hur det känns, hur tankarna går, hur man beter sig, hur man lever vidare som förälder till ett barn som förstör sig själv och resten av familjen.

”Skulle det ha varit skadligt för det tonåriga barnet att veta att hon bar sin mammas psykiska ohälsa på sina axlar där hon redan balanserade sitt eget förstånd. Mamma avsade sig ansvaret eftersom hon tog för mycket skada. Linda tog det som inteckning för att hon var oälskad.”

Det här är en väldigt intensiv och rörande läsupplevelse om den tunna linjen mellan att älska och hata någon. Författarens prosa om maktlöshet, sorg och raseri vibrerar och får även mina celler i gungning. Jag tycker ofta att hon skriver bra om mänsklig psykologi, samtycke och känsloreglering. Jag gillar hur en diss av någons bil är en kärlekshandling och hur bilder av en beundrad klasskompis med persikohy och välsittande klänning kan slå ut egna viktiga minnen. Men alla bitar imponerar tyvärr inte lika stort. Det finns flertalet övertydligheter, att foton är skenbilder av lyckliga liv exempelvis.

Låt mig avsluta med avsnittet Fråga Sjukgymnasten. Vilken är förklaringen till att man gnuggar sig på ett ställe som smärtar? Portteorin.