Det här är den tjockaste barnbok jag läst, hela 619 sidor. Det är många ja, men Jakob Wegelius lyckas faktiskt underhålla hela vägen med sin imponerande berättarteknik och eleganta illustrationer. Mördarens apa är en fristående fortsättning på Legenden om Sally Jones (som jag inte läst, vilket inte heller störde). Den här vindlande äventyrsberättelsen utspelar sig över halva jordklotet i början av 1900-talet och består till stor del av alldeles fantastiska och exotiska miljöbeskrivningar som inbjuder till mentalt resande (i både tid och rum), mycket lämpligt i covid-tider. Mestadels befinner vi oss i Lissabon där vår huvudperson gorillan Sally Jones, den skickliga maskinisten bland annat får lära sig att renovera dragspel. Hennes vän Chiefen Koskela blir oskyldigt anklagad för mord, och lojala Sally Jones försöker bevisa hans oskuld.
Det händer en massa spännande saker, men Sally Jones bemästrar det mesta. Hon är vår hjälte och samtidigt en underdog. Prata kan hon inte, men det är hon som skrivit berättelsen. Med en utifrånblick på människan bidrar hon med intressanta perspektiv på såväl människans vilja att vältra sig i lyx som på jämlikhet och rasifiering. Till stor del handlar den här berättelsen också om vänskap på ett väldigt fint sätt. Det säger mycket om karaktärerna hur de behandlar en apa.
Trots en hel del ganska ingående beskrivningar av teknikaliteter och de många olika karaktärerna med ganska krångliga namn är det en lättläst historia. Mördarens apa är svår att genrebestämma då den i sin realism och avsaknad av pekpinnar sticker ut som barnbok. Vilket alltså är positivt, enligt mig. Den är lite utav en tungvrickare att läsa högt, men värd sin ansträngning.
Jag antar att det här är en slags modern Tintin i kombination med Jan Lööf. Alla som gillar äventyrsböcker (egentligen inte jag) måste nog faktiskt läsa den här.
Senaste kommentarer