Rasande lockande omslag och titel på den här serieboken. Eldkvarns text går:
”Och jag försöker att gå som en man
Nerför hjärtats ensamma gata
Där kärlek och hat går hand i hand”
Det är lite vad den här boken handlar om. Med lesbiska kvinnor i fokus. Avskalat och rakt på om hur kärlek förhåller sig till makt och normer. Både på det intima planet i nära relation men också fördomar på samhällsnivå. Jag älskar att vi får följa ett lesbiskt kärlekspar som har problem. Det finns ett dilemma med representation av minoriteter och diskriminerade grupper. Ibland syftar figurerna till att humanisera och väcka sympati vilket kräver perfekta och i och med det platta karaktärer. Detta är något slags steg ett på antidiskrimineringsstegen. Anna Åhlund kliver upp på andra steget. De lesbiska karaktärerna i hennes bok beter sig både bra och dåligt, det vill säga mänskligt.
Jag brukar gilla lite fula figurer i serier dels för att jag blir trött på när allt ska vara så snyggt jämt, dels för att det känns befriande. Men de här figurerna är nästan för fula alltså.
Sen tycker jag att jag har läst det här förut. Men jag är väl för sen på bollen. 2018, när boken publicerades, kanske karaktärerna Rövhatt och Kaxiga gubben bidrog med något nytt. Men att jag upplever en upprepning betyder inte att det är öppna dörrar som slås in.
Senaste kommentarer