Jord och gudar av Maria Küchen

”Jag kallar honom X – X som i Xenos, grekiska för främling. // I grunden förblir vi människor hemligheter inför oss själva och varandra. Han som jordsattes utanför min dörr för tusen år sedan är inte mer eller mindre främmande för mig än de levande. […] … vi alla föds och dör utan ägodelar. Ingenting är vårt, minst av allt jorden.”

Precis utanför Maria Küchens ytterdörr hittar rörläggare en tusen år gammal grav, med skelett. Denna lucka i tiden försätter författaren i något som liknar trans och hennes tankar, fantasier och kunskaper resulterar i boken Jord och gudar. Kunskaperna hennes är gedigna, hon är beläst inom arkeologisk forskning, biologi, mytologi, kolonialism, religion, historia, geologi, litteratur, antropologi, filosofi och jag vet inte allt. Den här boken är ett stycke visdom på 289 sidor. Hon är dessutom klimat- och klassmedveten. Och så kan hon baka också!

Maria Küchen – en syster i andanom – försöker zooma ut och se människan och hennes bostadsplats jorden i vidvinkel och på samma gång koppla loss sig från nuets tid och rum för att överskåda all tid från anno dazumal. Hon söker samband vilket ger mig filosofiska aha-upplevelser och medvetandehöjning. Att läsa Jord och gudar är en avkoppling från materialismens och rationalismens samtid som präglas av höghastighetskultur och tillväxt och som alltid ser framåt och vet bäst.

”Kronos lie svischar långsammare för den som går. Hon befrias från illusionen att tiden är ett kärl som kan fyllas med fler upplevelser ju snabbare hon färdas mellan dem. För den som går och går och går, bildar kroppen och landskapet ett sammanhang vars begränsningar i tid och rum definieras av något annat än människans vilja.”

Fakta om jord, mull, torv, dy, lera, gyttja, humus, sten, sand, stratum, berg med mera och om hur den exploateras av människan. Jorden är vad vi står på. Den ger oss bröd och annan föda. Människa och jord är synonymer i skapelseberättelsen (Adamah betyder jord) och på latin (homo kommer från humus). Hon skriver om hur jord också indelats i territorium som grupper tillhörande olika folk eller religioner stridit om. Religionens betydelse genom historien, Sveriges kristnande, religiösa byggnader och böner fogar hon in. Detta knyts samman med språket som en bärande struktur förutom ingen av denna fakta kunnat analyseras. Hon reflekterar också intelligent över minnet och dess funktioner.

”Jag tror inte på spöken. De finns där oavsett.”

Gränsen mellan verklighet och dröm/fantasi är elastisk vilket lämpar sig väldigt väl i den här berättelsen. Jag tycker mycket om Küchens välformulerade funderingar, framförallt när de handlar om språk, skrivande, människan och jorden. Hon visar sig sårbar i texten på ett sätt som är av godo, och jag hade (kors i taket) önskat mer om hennes privata elände. Det blir lite för många historiska fakta för att mitt intresse ska bestå levande.

”Hon som skriver är inte ”jag”. Hon hittar på ett textens ”jag” att gömma sig bakom. Vem hon egentligen är får du aldrig veta. Och samtidigt: Att skriva är intimt, en rörelse mellan den skrivandes och den läsandes kroppar som börjar allra längst inuti oss. Att skriva skulle vara att klä av sig själv allt, om nu inte intimitet var en sådan lögn. Sanningen är att vi förblir främlingar, att Xenon finns i var och en av oss, innerst i kärnan, för alltid okänd.// Den som skriver och den som läser kommer aldrig att lära känna varandra. Den skrivande döljer ofta sanningar snarare än att befästa dem. Hon vill tala sanning, men det enda hon åstadkommer är ofullständiga förvrängningar.”

Tack Natur & kultur!

2 kommentarer

    • jennyjennytedjezaseseptember 9, 2021 kl. 6:22 e m
    • Svara

    Vilken rikedom av boktips och tankar du bjuder på i den här bloggen! Nu har jag att läsa ett tag 🙂

    • Ninaseptember 9, 2021 kl. 7:59 e m
      Författare
    • Svara

    Tack för snälla ord. Kul att du hittat till mig 🙂

Kommentera