”Jag sitter på dikeskanten. Chauffören byter hjul. Jag trivs inte där jag kommer ifrån. Jag trivs inte dit jag är på väg. Varför gör mig hjulbytet så otålig?” *
Vigdis Hjorth seglar upp i den absoluta toppen av favoritförfattare när hon bjuder mig på ännu ett intellektuellt äventyr och en protagonist att reta sig på. Det är modigt, roligt, fräckt och smart, rakt och enkelt, intressant och träffade. Ibland tangerar hon precis mina tankegångar. Ibland är det övertydligt men det gör ingenting. Den sista meningens prosa, tvingar mig att byta trosa!
”Men de gamla böckerna finns där, säger hon sig själv, den stora litterära kanon är där. Men det är väl med den som med hustrurna, redan erövrad, framifrån, bakifrån och från sidan, och det har blivit en vana.”
Ljuset har slocknat och litteraturprofessor Louise är trött på allt, sitt arbete, sina vuxna barn, på litteratur och politik. Hon brinner inte för något längre (förutom alkohol), hon har till och med slutat sopsortera. Men så kliver bilförsäljaren Truls in i hennes liv. Han är manlig, vacker och yngre. Han har aldrig läst en bok men gillar att fiska och kan bära henne över vattendrag. Han har en husvagn och bjuder på rostbiff och han är sexig, rolig och lite korkad, tycker Louise.
”Är han inte intresserad av att förstå världen? Vill du inte veta mera? Känner du ingen törst efter kunskap? Jo, jo men kan hon göra upp eld i skogen?
Är han inte intresserad av att förstå det obegripliga, vad som kommer efter döden, evigheten, om Gud existerar? Jo, jo men har hon kommit närmare några svar än han? Vad ska hon ha sin utveckling till?”
En tes som Hjorth undersöker är att man ärver sin klasstillhörighet. Inte bara pengar utan också intellekt, smak, vanor, seder, sammanhang, värderingar, platser, språk, beteenden etcetera. Louise försöker med hjälp av Bourdieus teorier om symbolisk kapitalindelning (ekonomiskt, kulturellt, socialt) reda ut maktförhållandet mellan sig och Truls, och vad hon ska ha honom till. Hon kommer fram till att flera värdekategorier saknas (praktisk kunskap, kön, ålder, ras) och att vara mest tursam i den sociala stratifieringen hör samman med att ha något att bevisa. I strävan att behålla den höga rangen framstår man som elitistisk, stel och tråkig, inte sällan elak. Jämfört med arbetaren som är friare, rolig och genuin. Hen kan bjuda på sina tillkortakommanden och prata om kroppen.
En annan tes som intresserar författaren är att heterosexuella vill bli respekterade och leva i jämställda relationer men attraheras samtidigt av motsatta könets olikheter. Louise finner sig själv ”degenererad till karl” när hon klär av Truls med blicken. Hon lockas av hans bruna muskulösa armar och perfekta kropp som i en trång T-shirt bygger färdigt den bänk hon påbörjat men inte klarat av att färdigställa.
Många teser blir det! Louise diskuterar huruvida man blir en bättre människa av att läsa. Är det till någon nytta att tänka kring idéer, testa teorier, skriva böcker, skapa konst? Måste teoretiker först uppfinna feminism för att folket ska kunna idka jämställdhet?
”Sjukdom eller förälskelse. De flesta människor blir bara omskakade av sjukdom eller förälskelse. När förälskelse är förbi återstår bara sjukdom.”
Hjulskifte är en studie i dikotomier där Louise och Truls representerar varsin sida av kvinnligt/manligt, förnuft/instinkt, teori/praktik, sex/kärlek, språk/handling, själ/kropp, överklass/arbetarklass, stad/land, gammal/ung. Det handlar om olika hjulspår som människan kör upp och följer eller om man vill se kategorierna som däck i olika nivåer. Det kan vara svårt att ta sig ur alltför djupa spår och det står klart att Louise har kört fast. Hon står och stirrar på de som är på däcket över och glömmer det viktigaste av allt: kärleken! Kärleken är stegen mellan däcken, kärleken är plogen som röjer spåren, kärleken är bärgaren som kan dra loss den som fastnat. Kärleken är livets nåd och precis som teorier och kultur gåvor att tacka ja till.
*En dikt av Bertolt Brecht. Han går som en röd tråd genom Vigdis Hjorths författarskap.
Senaste kommentarer