Galatea av Madeline Miller

Tänk ändå va, att få mejsla fram sin kvinnas drag och kroppsdelar just som man vill ha dem. Och hon skulle vara evigt ung. Aldrig skulle hon gnälla, tjata, bli besviken eller kränkt utan alltid vara sval som marmor. Inte heller skulle hon svettas, lukta, säga nej eller ens säga något alls.

En incels dröm? Inceln i den här mytiska berättelsen som Ovidius från början är upphovsmakare till är Pygmalion – kung på Cypern. Han tycker att prostituerade är obscena och han äcklas av kvinnor. Men han vill ändå ha en, dumfan, därför skapar han en kvinnostaty i elfenben. En i hans ögon perfekt kvinna som han förälskar sig i. Han ber till kärleksgudinnan som ger statyn liv – Galatea är född. Tillsammans får de dottern Pafos och lever ”lyckliga”.

Att den här misogyna sagan har romantiserats och låtit inspirera filmer som exempelvis Pretty Woman har irriterat Miller och därför ger hon i denna fantastiska novell Galatea upprättelse. Åh det är så härligt! Slutet är underbart hemskt och tillfredställande.

Den här lilla novellen skulle kunna fungera som en lättillgänglig och informativ första läsning med syfte att få insikt i mäns våld mot kvinnor. Här finns det gamla hederliga kvinnohatet med våld, infantilisering, kontroll, idéer om renhet, sexism, svartsjuka och objektifiering.

Pygmalion framför sin sköna staty, på en målning av Jean-Baptiste Regnault (1786)

Kommentera