Förlåtelsens arkitektur av Anna Derwinger Hallberg

”Lär dig livets stora gåta – älska, glömma och förlåta.”

Anna Derwinger Hallberg är psykolog (och boende på Gotland). Hon har tidigare skrivit en bok om minnets möjligheter vilka ligger ganska nära förlåtelse. Minnen som fastnat och håller en kvar i förfluten tid, orsakar lidande och kan lindras med förlåtelse. Det handlar inte om att glömma (som i det gamla ordspråket) utan om att transformera minnet. Hon menar att förlåtelsens arkitektur är en osynlig arkitektur vars byggstenar är minnen, relationer, tankar, känslor, ord, handlingar och medvetandet. Förlåtelse är själens immunförsvar mot ältande, uppgivenhet, skuld, och hämnd. Hon funderar kring hur vi bygger rum för förlåtelse och vilka förutsättning krävs (resiliens – förmågan att möta förändringar med livskraften i behåll).

”Ett öga för ett öga gör hela världen blind.” /Mahatma Gandhi

Fornsvenskans ”forlata” betydde ”låta fara”, ”släppa efter” och ”överge”. Förlåtelse är ett komplext begrepp som berör skeenden både inom och mellan människor. Det kan delas in i tre nivåer; dels en beslutsmässig beteendenivå (att bestämma sig för att förlåta, man kan säga förlåt utan att mena det), dels en känslomässig relationell nivå (förändra känslorna som orsakar lidande; sorg, vrede etc), dels transformation (den man blir när man förlåtit en svår sak, en annan än innan). Förlåtelsen kan ha två riktningar, den kan ges eller sökas. Förmågan att förlåta är avgörande för hälsan. Det förutsätter ett samspel mellan öppenhet, lyhördhet, kreativitet och lärande. Motsatsen till förlåtelse är hämnd, (att fantisera om hämnd inledningsvis behöver däremot inte vara fel).

”Låt oss förlåta varandra – endast då kan vi leva i fred.” /Leo Tolstoy

Förlåtelsens arkitektur handlar om existentiell hälsa hemma och på jobbet. Arbetsrelaterade grejer intresserar inte mig, men familjen och vännerna är ju också en form av organisation, tänker jag. Dock saknar jag tips som gäller pågående relationer där oförrätter upprepas och där man behöver jobba med sin förlåtande inställning alltefter.

Men ska man ens förlåta allt? Ja, för sin egen skull tycks författaren mena. Den inre världen blir trevligare om vi kan förlåta (acceptera?) vad som hänt. Det viktiga är inte (alltid) att förlåta någon annan utan att kunna trivas i sin egen kropp.

Anna Derwinger Hallberg lutar sig mot den begränsade forskning som finns . Bland annat föreslår hon Reach-modellen som innefattar:
Recall – minnas objektivt.
Empathize – försöka förstå den andra.
Altruism. Sträva efter att ge förlåtelse.
Commit – Stå upp för personen du förlåtit.
Hold on – Påminn dig själv om att du valt att förlåta så att du inte börjar älta igen.

Förlåt, men jag lärde mig faktiskt ingenting nytt. Trevligt att läsa om hennes cykeltur vid kusten dock.