En eld av Megha Majumdar

Den här börjar så jädra fint. Jag hamnar i Indien, på heta gator som doftar av koriander och lök, med salustånd som erbjuder frukt, hyvlad apelsinis, puffat ris och pickles. Där finns de tre protagonisterna: Jivan; en muslimsk kvinna från slummen, Lovely; transkvinna (hijra) som vill bli skådespelare samt Magister Sir; läraren som blir politiker. Inledningsvis är den här berättelsen jätterolig. Jag skrattar och mår. Blir upplyft av att läsa om hinduisk mytologi som tillkännager transpersoner (i alla fall transkvinnor?) som en inkarnation av Gud. ”Hijras” kan därför tjäna pengar på att ge sina välsignelser, men utsätts tyvärr också för hat.

Som omslaget visar kretsar den här debutboken kring ett tåg. En tågattack i Kolkata (Calcutta) orsakar drygt hundra dödsfall. Jivan anses skyldig och hamnar i kvinnofängelse, delvis för att hon skrivit en regimkritisk notis på facebook men också för att hon är en fattig muslim.

Ganska snabbt är det slut på det roliga och det visar sig att En eld i första hand är en politisk bok. De tre karaktärerna känns konstruerade för att möjliggöra politiska poänger. Viktiga poänger i och för sig som handlar om nationalism, islamofobi, klass, att marginaliserade grupper uppmuntras klättra på varandra vilket lockar fram individualistiska medborgare som prioriterar att rädda sig själva och skita i andra, pöbelmentalitet skapad av sociala medier. Problem som är aktuella även i Sverige. Megha Majumdar sätter också strålkastarljuset på politikers maktbegär som tenderar att växa och får de moraliska kompasserna att flyga och fara.

Det är ändå en imponerande debut skriven med ett språk som tilltalar mig. Jag hoppas på mer belletristik och mindre politik nästa gång. Som här:

”När de närmar sig byn sänker jeepen farten och sädeskorn som byborna lagt ut på vägen krossas under däcken. En flicka sitter på huk och övervakar processen där de förbipasserande bilarna får agera kvarnstenar. Bakom henne rullar stubbåkrar bort från den asfalterade vägen, och de fortsätter ända till horisonten där en disig skog syns.”

Lämna ett svar