Damen med hunden av Anton Tjechov

”Ge mig en askkopp och du får en novell”, lär han ha sagt dramatikern och novellkonstnären Anton Tjechov (1860-1904). Damen med hunden (1899) är ett av hans mest betydande verk. Jag har läst versionen från 1955 översatt av Asta Wickman. Det finns givetvis nyare översättningar och upplagor av denna klassiker, men jag kan varmt rekommendera den här.

Tjechov är känd för geväret och det märks i Damen med hunden som består av tjugofem lättlästa och kärnfulla sidor. Själva damen ifråga är nog egentligen en ganska ung kvinna som heter Anna (hon också) och förutom hund har hon också barett (typ basker). Banktjänstemannen och protagonisten Gurov är på semester i Jalta (Krimhalvön) när han blir bekant med Anna (och hennes hund. Jag tror författaren försöker säga att det är bra folk som har hund, han själv inkluderad.) De är båda olyckligt bortgifta, Anna med en lakej och Gurov är rädd för sin fru. Under cypresserna skugga, i doften av blommor förälskar de sig i varandra och sommarvädret matchar deras inre ljus och hetta. Gurov är en notoriskt otrogen man, Anna är kvinna och eftersom världen är patriarkalisk håller hon på sig för att Gurov inte ska tappa respekten för henne och för att hon inte ska tappa respekten för sig själv.

Det fungerar. De blir verkligen kära vilket är som att vakna till livet 2.0. Deras kärlek växer och eftersom skilsmässa knappast var ett alternativ på den här tiden saknar den här berättelsen lyckligt slut. Även för oss damer med spets blir det höst.

”Trädens lövverk rörde sig inte, cikadorna gnisslade och det dova, entoniga brusandet från havet där nere talade om den frid, den eviga sömn som väntar oss. Så hade det brusat där nere när ännu varken Jalta eller Oreanda hade funnits, så brusar det nu och så kommer det att brusa, lika likgiltigt och lika dovt när inte vi längre finns till.”

Ett förbannat plank får illustrera hindret mellan de älskande, vars bräder förmodligen består av konventioner, äldre släktingar och ekonomi. Damen med hunden är en tjusig liten pamflett mot resonemangsäktenskap och för känslor (kärleken!) som grundval. Det mest anmärkningsvärda förutom den utmärkt gestaltande prosan är den feministiska förståelse som Tjechov besitter. Hans protagonist ser ner på kvinnor men berättaren påtalar att ”.. utan denna ’lägre ras’ skulle han dock inte ha kunnat leva två dagar sträck”.

Jag blir alltid lika överväldigad när jag läser gamla texter som fortfarande är aktuella. Även här finns det bedagade damer klädda som unga flickor. Liksom vi brottas Gurov och Anna med moraliska spörsmål om kärlek, otrohet och livets två sidor, den yttre och den inre. Jag delar Tjechovs intresse för insidans skeenden och funderar på om ett sätt att uppnå lycka är att minimera skillnaden mellan hur jag upplever mig och hur andra upplever mig. Men det är nog en olöslig ekvation, när Gurov ser sig själv i spegeln är han gråhårig trots att han för första gången upplever sig vara i färg.

Länk till novellen på svenska och ryska.

Damen med hunden finns också som film.