Sverige har under nästan ett sekel varit ett progressivt föredöme. Nu har vi konservativa krafter vid makten och det näst största partiet har nazistiska rötter. Vi kommer att behöva strida för mänskliga rättigheter, fri abort är en av dem. Om varför det är viktigt kan Annie Ernaux oss lära. Och som hon gör det. Nobelpriset skulle hon ha!
”(Det kan hända att en sådan här skildring vållar irritation, eller avsky, kanske klassas som dålig smak. Att ha genomlevt någonting, vad det än må vara, ger en oförgriplig rätt att skriva om det. Det finns ingen underordnad sanning. Och om jag inte går hela vägen i redogörelsen för den här erfarenheten bidrar jag till att mörklägga kvinnors verklighet och tar parti för det manliga herraväldet i världen.)”
Hon blev gravid som 23-åring, på sextiotalet. Abort var då olagligt i Frankrike (och i Sverige). Fyrtio år senare skriver hon Omständigheter (nu översatt) om de smärtsamma och livsfarliga upplevelser hon genomgick då. Läsaren följer ”henne” – Ernaux distanserar sig från sig själv genom tredje person singular – genom det som vi kanske tänker på som myten om strumpstickorna (eller den uträtade galgen). För henne var och är det verklighet och för alltid en bestående del av henne. Oro, skam och overklighetskänslor, en nonchalant kille och en fosterfördrivare är också inblandade i den här öppenhjärtiga och osentimentala skildringen som fram till sidan hundra puttrar på och är ganska behaglig, för att sedan explodera med en bedövande knall som jag vågar lova inte kommer att lämna någon oberörd. Det tjuter fortfarande i mina öron och det känns som att det aldrig kommer att sluta.
”Jag ansåg inte att Jean T. hade behandlat mig föraktfullt. För honom hade jag gått från kategorin flickor som man inte vet huruvida de accepterar att ligga med någon till kategorin flickor som utan tvivel redan har legat med män. I en tid då särskiljandet mellan dessa två var ytterst betydelsefullt och starkt påverkade pojkarnas inställning till flickorna, visade han sig framför allt pragmatisk, då han dessutom var säker på att inte göra mig med barn eftersom jag ju redan var det.”
Hon skriver också vackert och klokt med språklig precision om klass, systerskap, sexuellt begär, bedrägliga minnen och en föränderlig dåtid. Känslorna överlåter hon åt läsaren att uppleva fritt. Och viktigast av allt, hon skildrar den (oftast) kvinnliga livmoderbärande människans credo och viktiga fråga; rätten till fri och säker abort. Det här autofiktiva verket har tyvärr på inget sätt förlorat sin relevans och borde vara obligatorisk läsning för politiker.
Senaste kommentarer