”Tänk att en pappa kan älska sitt barn, tänkte jag. Det var helt omöjligt att föreställa sig men jag visste att det var just det som jag såg framför mig. En pappa som älskade sitt barn. Det fanns sådana pappor. Pappor som skulle dö för sina barn. Pappor som gick att knuffa på och som stod kvar.”
Det här är en ganska bra men spretig debutroman. En triptyk som vill lite för mycket och som för mig är en ojämn läsupplevelse.
Spela roll har tre berättare, den första möter vi på åttiotalet i kalla krigets Riga. Huvudperson nummer ett är en trettonårig pojke som vill bli författare. Den här delen upplever jag som seg och lite barnslig faktiskt. Andra delen är min favorit. Då möter vi Élodie, en svensk svart kvinna. Nu växer romanen och blir realistisk och intressant. Del två handlar om rasifiering, faderslängtan och att söka sina rötter. När Christensen skriver om hur ”färgproblematik” kan ta sig olika uttryck, brinner det till och känns på riktigt (vilket det också är). Den tredje delen om en amerikansk man som rekryteras av KGB är tråkigast av alla. Han hamnar i Sovjetunionen och så sammanlänkas de tre protagonisterna och det blir kärlek i den fjärde och avslutande delen.
Jag gillar hur Lisa Christensen dryftar att det i princip inte går att vara en person som inte väljer – det är också val. Livet är ungefär som dokusåpan Robinson, tänker jag. Vissa går in för att pakta och vinna, andra med avsikten att vara vän med alla. Men så kastar livet skruvbollar (Anders kommer med tävlingar/regeländringar) som tvingar en ur kurs. Så står man där på darriga ben och har gjort val ändå – fast man inte ville – som gläder somliga och irriterar andra.
Jag hade gärna sett att hela romanen handlade om Élodie. Kerstin Ekman har skrivit om författarens rätt att häda och nödvändighet att ljuga. Hon menar att en som skriver skönlitterärt ska hitta på och inte låta sin egen person stå i vägen för ett verk. Det ligger mycket i det. Men det kan också vara precis tvärtom: Att en text blir bättre om den handlar om sådant som författaren själv erfarit. Spela roll är ett klockrent exempel på det senare.
Senaste kommentarer