”Bildning förutsätter att man befinner sig i kunskapens horisont och att man inser att en sådan horisont flyttar sig.”
”Det tillhör allmänbildningen” sa man på min tid, det kanske man ännu gör? Eller så gör man inte det, vilket är själva problemet som ger upphov till att Sverker Sörlin känner sig manad att komma till bildningens försvar (därtill var Trump president när boken skrevs). Sörlin är idéhistoriker och professor i miljöhistoria och han menar att bildning är en kollektiv angelägenhet, tyvärr allt mindre efterfrågad. Bildningsbegreppet är öppet åt många håll och innebär enligt Sörlin inte bara utbildning som medför anställning, inte bara något för den personliga utvecklingen. Det handlar om vad vi vet tillsammans. Bildning är släkt med skepsis och hör samman med livskunskap, moral och mångsidigt omdöme hos medborgarna i ett samhälle. ”Nördar är vi var för sig men bildade är vi tillsammans.”
”..jag tror inte att värderingar är skilda från kunskaper. Vad vi vet formar vad vi tänker och även vad vi tycker och vad vi tycker formar vad vi vet. Eller tror att vi vet.”
I en fint avvägd text med bra glöd går Sörlin igenom bildningens roll i förhållande till frågor om såväl etisk miljö, frihet, ansvar och demokrati som nationalism, klimatkris och ökade samhällsklyftor. Vi behöver satsa på skolan, universiteten, folkhögskolorna och lärarna för att återgå till den bildningstradition som vi tidigare hade i Sverige innan den misslyckade privatiseringen, marknadiseringen och nätjättarna tog över.
”Här vill jag egentligen bara med klimatet som exempel visa att bildning i vissa lägen är utomordentligt politisk. Vissa partier förnekar sådant som tillhör allmänbildningen baserat på etablerad vetenskap och deras skäl är politiska, inte vetenskapliga.”
Mot slutet blir det lite tjatigt då han spårar ur runt Tara Westovers bok även om jag också tycker att den är bra. Men allt är förlåtet när han bekräftar mina livsval:
”Personliga handlingar som ändrade matvanor, minskat köttätande, minskat resande med flyg och bil, minskad konsumtion, minskad bostadsyta och många andra åtgärder som människor skulle kunna vidta själva innebär uppoffringar. De skulle också kunna minska sina inkomster genom att arbeta mindre och därigenom minska sin egen efterfrågan och i nästa led produktionen av varor och tjänster och därigenom de utsläpp som dessa orsakar. Redan ordet minskad antyder att beteendet står i kontrast med de ökningar vi vant oss vid att förknippa med ett bättre liv. Att bättre liv skulle vara liv med förluster är en paradox enligt en logik de flesta av oss vuxit upp med.”
Det är jättemycket i den här boken som jag längtat så efter att någon ska säga. Det är mycket tillfredställande.
”Samtidigt finns det politiska krafter som öppet eller i det fördolda agerar för nedskärningar i folkbildningen och som vi sett för en reducerad public service . Mediastödet vill några också avskaffa eller drastiskt minska trots eller just därför att det värnar om allsidig information i hela landet till kostnaden av ett halvt Jas-plan per år.”
Senaste kommentarer