”Man bör aldrig bli helt frisk från passionen.”
Hon är 19 år, från överklassen och förälskad i mannen hon är förlovad med när han på en bal väljer bort henne till förmån för en vacker främling. Hon känner inte direkt någon smärta men tio år senare förstår vi att hur hon blev ratad tog henne mycket hårt. Hon är gift med en annan man och har tre barn men är deprimerad, känner varken smärta eller glädje. Lols hänförelse – som titeln belyser – pekar på vännen Tatiana Karl och hennes älskare som möts på ett hotell. Lol blir voyeur vilket går helt i linje med hennes alienation till omvärlden. Och helt i linje med vad det verkar Duras idé att meningen med livet är passionen, inte långvariga relationer eftersom de stagnerar (jämför De små hästarna i Tarquinia).
Förutom passion är det är smärta, rågfält, hotell och stora känslor som leder till att kvinnor svimmar. Kärlekslösa äktenskap och passionerad men omöjlig kärlek bredvid – som sig bör i en Duras-roman. Berättandet pågår främst via dialoger, mellan män och kvinnor (som inte är gifta) medan de dricker sprit och svettas.
Jag gillar det osäkra och hemliga berättarjaget. Han är bekant med Lol förstår man, men vem det är förblir osäkert ett bra stycke in i romanen. Berättaren erkänner sin osäkerhet och att han emellanåt hittar på vilket inbjuder läsaren till en lek med sanningen som intresserar mig. Handlingen fokuserar berättarens (resultatlösa) försök att förstå sig på Lol. Ingen känner henne, kanske inte heller hon själv. Det är tydligt att för Lol är det inte bara svårt att vara kvinna – utan människa.
”Hon betraktar stötvis, hon ser dåligt, sluter ögonen för att se bättre, öppnar dem igen.”
Den här romanen pågår i två nivåer; en fysisk och en metafysisk. Det är främst den sistnämnda som intresserar Duras. Romanen saknar dramatisk kurva, klimax och upplösning. Men den är ändå dramatiskt från början till slut, och intim. Enormt intim. Boken är ”bara” 170 sidor men Lols deprimerade person påverkar mig så starkt att det blir liksom kvalmigt. Jag vill därifrån, andas frisk luft.
Det är rent märkvärdigt hur hon kan gestalta och skapa emotioner i läsaren. Och hur hon kan skriva eggande och sexigt utan att det blir obehagligt explicit. Jag tror mycket ligger i att hon är sparsmakad och lämnar utrymme åt läsaren att fylla i luckor. Det känns som att jag kommer att minnas vissa av scenerna för alltid exempelvis när Lol ligger i ett hav av råg, vilsen i sina minnen och i sin sorg. Fantastiskt fin feelbad.
1 kommentar
Wunderschönt att läsa din reflektion här för den var så i dimma i mitt minne men nu skingrades den en aning.