Rolig titel på denna Soncks debut! Jag trodde dessutom att titeln syftade på Patrik Lundberg, författaren till Fjärilsvägen, det hade varit ännu roligare. Såg honom framför mig inledningsvis under läsningen, men förstod snart att jag var fel ute.
Det svåraste för människan är att leva. Att hitta balansen mellan det som varit och det som ska komma, mellan roligt och nödvändigt. För somliga, däribland bokens protagonist Klara, krävs någon form av äventyr för att behålla nyfikenheten på livet. Det kan krävas droger eller otrohetsaffärer. Det räcker alltså inte (?) med en god bok. För mig är det fullt tillräckligt med en humoristisk feministisk pamflett, som den här boken visar sig vara.
I denna dagboksliknande roman vars korta avsnitt inleds med en statusuppdatering för Klaras ibs-mage aka Mårran, följer vi projektet förföra Patrik Lundgren. Den största delen av texten fokuserar Klaras fantasier och dagdrömmar om den samme samt själva huvudtemat – ett välkänt problem – hur hanterar man en situation när köttet bedrar intellektet? Att vara attraherad av en kass kille man samtidigt stör sig på.
Jag gillar den här. Den utspelar sig i Stockholm bland mediemänniskor, och det har vi ju sannerligen stött på förut, men Sonck tacklar detta med en klar och kritisk blick som jag uppskattar. Slutet känns kanske väl tillrättalagt.
Ett av mina favoritavsnitt är idén om att den på pappret korrekta och ängsliga Patrik Lundgren och Abbe med down syndrom kunde vara personliga assistenter åt varandra. Abbe kunde hjälpa Patrik med känslomässiga och kommunikativa svårigheter och resonera kring det egna jaget. Just vad jag och familjen pratade om när vi såg filmen Hur många kramar finns det i världen med Glada Hudik-teatern.
2 kommentarer
Kul att du startat bokblogg! Den här vill jag också läsa om inte annat för titeln.
Författare
Det är roligt att vara igång!
Det tycker jag du ska göra.