Det här är en samtidsroman om när kärleken inte vill flytta in, ett vrål av frustration över att gång på gång bli dumpad och inte ens lyckas få till en tredje dejt. I vår tid finns ett narrativ om självständighet och baksidan av det är ensamhet. 40% av den vuxna befolkningen lever ensamma enligt SIFO. Amanda Romare berättar öppenhjärtigt, med humor och självdistans, om hur det kan vara att bli dumpad av halva Malmö.
Jaget, som också heter Amanda och är lika gammal som författaren (31 år) lär vi känna genom ett års dagboksanteckningar. Hon har ett stabilt och lustigt gäng med vänner. De har med sig piskor ut på krogen som de klatschar hit och dit med, som raggningstrick. Amanda är rolig, snabbtänkt, drogfri, frispråkig och ganska snygg. Hennes standardfråga lyder: Hade du helst velat ha sex med en gris eller en död människa? Hon söker kärleken på krogen, bland grannar och vänners vänner samt Tinder – kärlekens bajstunna.
Ett fåtal tillfälliga sexuella förbindelser får hon till, men blir obönhörligen dumpad som ”flickvänsmaterial”, trots att hon är jättebra på att kommunicera, sväljer sin stolthet, förflyttar sina gränser, försöker vara en ”cool girl” som är öppen för det mesta. Hon anpassar sig, kompromissar, biter ihop, tröstar och peppar, bjuder till, sätter sig in i den andras situation, men det hjälper inte. Hon ifrågasätter sig själv allt mer, sin klasshärkomst, sitt utseende. Hon skäms över hur hon låter sig bli behandlad. Analyserandet går henne på nerverna och hon tappar sin genuinitet.
Boken känns ganska lång och det gör att läsaren verkligen får uppleva hennes känslor av hopplöshet och utmattning som ökar i takt med dumpningarna. Amanda hyvlas ner bit för bit men berättelsen tappar inte ett uns espri. Hon silar sina upplevelser genom ett ironiskt filter vilket får mig att skratta högt flera gånger. Jag är egentligen för gammal och måste ibland googla det ungdomliga tugget och somliga av alla populärkulturella referenser. Men även för mig är det här är en riktigt rolig roman.
”Kom en timme för sent, även om vi bara satt en preliminär tid. Jag valde som sagt min gröna skinndräkt men svettades sönder den. Inget andades under mig. Jag var alldeles våt.”
Men den har förstås ett allvarligt djup. Hur ska en människa som upplever sig oälskbar våga visa sig sårbar? Vilka möjligheter återstår när kärleken reducerats till en vara på Tinder? Jag tror inte att sex och/eller sms är särskilt bra grogrunder för kärlek. Kanske föredrar många män(niskor) förlegade ideal? Amanda kan försörja sig själv, hon utstrålar varken offer eller våp utan är rättfram med vad hon vill och hon tar initiativ. Är det vad hela den här skiten handlar om; att en stor andel män inte attraheras av kvinnor som inte är lågmälda, blyga och behövande?
Jag lyssnade på ”faktaboken” om manliga incels parallellt. Somliga män som blir dissade vill döda kvinnorna som dissar dem. Många kvinnor som dumpas, Amanda exempelvis, tackar för tiden som varit, biter i det sura äpplet och försöker ta hand om sina jobbiga känslor själv, för att sedan avsluta med några uppmuntrande ord till killen. En annan stor skillnad är att många kvinnliga incels söker stöd hos vänner och familj. Män sitter oftare socialt isolerade framför datorn och sprider sitt hat.
Jag tror att några av anledningarna till problemen med utebliven ömsesidig kärlek är bra saker som jämställdhet, frihet, självständighet och valmöjligheter. Men det djupt mänskliga behovet av nära relationer har inte förändrats. Samtidigt som jämställdhet och allt det andra ökar välbefinnandet i redan etablerade relationer. Man ska ”bara” lyckas komma dit.
Romare skriver modigt fram ett realistiskt porträtt av en medelung kvinna i vår samtid. Jag gillar det litterära greppet med ett renodlat subjektivt jag-perspektiv. Via dagboken berättar hon vad hon tänker på, vad hon håller hemligt för kompisarna och vad hon egentligen menade och tänkte när hon sa si och så. Läsaren får tillsammans med Amanda gissa sig till killarnas belägenheter.
Ni som gillar Girls, Bridget Jones dagbok, Nuckan, Bara ha roligt och Männen i mitt liv, kommer definitivt uppskatta den här.
Tack Natur & Kultur
Senaste kommentarer