Eftersom jag fick mina litterära önskningar uppfyllda av Ensam i Berlin hoppades jag på samma lycka med Hackendahl ger sig aldrig. Men så blev det alls icke. Ensam i Berlin handlar om nazistmotstånd och kärlek, den här om anpassning och hat.
Hackendahl ger sig aldrig är en episodisk familjekrönika och mastodontroman på 700 sidor som utspelar sig i Tyskland under och efter första världskriget. I centrum står den girige, argsinte patriarken Gustav Hackendahl vars person är löst baserad på en verklig person (Hartman?). Gustav har fru, barn och ett bolag som hyr ut hästar och droskor, allt ska komma att gå under.
Hans Fallada (1893-1947) hade erbarmlig otur eftersom han levde på fel plats i fel tid vilket antagligen har del i den självmordspakt och missbruksproblematik som följde honom genom livet. Trots detta lyckades han skriva flera bra böcker och han är en av Tysklands mest kända författare. Men den här historien om Hackendahl och hans stackars familjemedlemmar är tradig, stereotyp och dessutom vad det verkar påverkad av nazistledningen.
En sensmoral som jag plockar med mig är att barn bör vara försiktiga med att lyda sina föräldrar.
Senaste kommentarer