Den här romanen är närmast att genrebestämma som ett autofiktivt verk, förstår man av det uttömmande förord som författarens dotter har skrivit. De oskiljaktiga är de Beauvoir själv (Sylvie) och hennes barndomsvän Elisabeth som hon förälskar sig i, i diegesen namngiven Andrée. Berättelsen är skriven på femtiotalet men utgavs först dryga sextio år senare då den ansågs för avslöjande och intim. Den innehåller också autentiska foton och brev som de unga flickorna skrev till varandra.
De oskiljaktiga fick mig att tänka på min gamla M vän från gymnasiet. Hon som kom med (för mig) nya idéer och en ny sorts identitet. Hennes autodidaktiska intelligens och förmåga att gå mot strömmen imponerade stort på mig. Likt M har romanens Andrée mycket att streta med. Hennes stora till synes fria familj är djupt troende katoliker men kan ändå tillåtas trotsa auktoriteter. Andra auktoriteter än föräldrarna vill säga.
Det händer i början av 1900-talet. De båda unga, intelligenta och rebelliska flickorna lever i mer eller mindre borgerliga och religiösa familjer. Andrée tvingas förhålla sig till familjens traditioner vilket utgör ett stort lidande, framförallt för henne själv givetvis, men även för Sylvie.
Med de Beauvoirs fantastiska språk och förmåga att skriva fram livets verkliga villkor är det här mycket nöjsam läsning. Och sorglig. Det handlar om unga kvinnor, historia, kärlek, religion, normer, litteratur och filosofi – allt det bästa.
”…i böckerna förklarar folk sin kärlek och sitt hat, de vågar berätta allt som tilldrar sig i deras hjärtan; varför är det helt omöjligt i livet?”
Den här boken tror jag skulle vara en fantastiskt fin start för den som vill ta sig av de Beauvoirs författarskap. Här får vi grunden till varför liberalismen och existentialisten blir hennes politiska och filosofiska ben att stå på.
Det är en emotionellt laddad och spännande relation de har Sylvie och Andrée. Men i längden kanske deras oskiljaktighet hade blivit kvävande? Kanske skulle den livshungriga, impulsiva och emotionellt instabila Andrée dränerat Sylvie tillslut?
1 kommentar
Flickor övervakades väldigt på tiden, inte mycket frihet.