I den här tätskrivna essän dyker vi på djupet i kulturens värld. Kristoffer Leandoer, denna kulturgargantua, diskuterar hur konst förhåller sig till flykt och allt vad den implicerar. Just nu är fler på flykt än någonsin i människans historia, 3% av mänskligheten. I ett rasande tempo bara brakar vi igenom vad som känns som tusen referenser från framförallt västerländsk litteratur, konst, musik och film. Tidsintervallet sträcker sig från antikens Grekland till modern tid. Personregistret kräver nio sidor. Vissa känner jag till, andra är helt nya för mig. Många boktips får jag.
Författaren är bland annat verksam som översättare och därför har han en otrolig känsla för språk. Det märker vi tydligt redan i det första avsnittet Viskleken. Här redogör han för hur all litteratur är omskrivningar och appropriering av tidigare litteratur och hur kulturen formas av samhället och tvärtom.
Vissa essäer intresserar mig mindre (Fantastiska världar) och somliga är jätteintressanta (”Flykten från mamma” och ”Hey, Lolita, hey. Flykten från ansvar”).
Jag gillar Leandoers lättsamma stil och hur han samtidigt tar kulturen på största allvar. Han resonerar kring politik, religion, historia, kolonialism och migration. Han går till angrepp mot stereotyper, misogyni och rasifiering. Plus för att han har många kvinnliga referenser.
”Hur kan det svenska folket, som valt utvandringen till sin berättelse framför andra, undgå att känna igen sin egen historia när den kommer hem till oss och klappar på vår dörr?”
För att det här ska bli en angenäm läsupplevelse krävs mycket förkunskaper. Stundtals är det här överkurs för mig. Jag är inte tillräckligt beläst. Ännu.
Senaste kommentarer