Londonflickan av Susanna Alakoski

Londonflickan är en fortsättning på Bomullsängeln. Nu har det blivit femtiotal och Hildas dotter Greta Varjola vill inte, som sin mor, arbeta på bomullsfabriken därför lämnar hon Finland och åker till sin vän Aili i Stockholm, och sen vidare till Bloomsbury i London.

Vidare möter vi Gretas bror Jonni och Maija som engagerar sig i (svenska) fackföreningsrörelsen. De har sitt säte i textilstaden Borås. Förstås får vi också hälsa på Hilda och Helli i Vasa.

Älskar släktkrönikor och det historiska temat. Jag lär mig mycket av Alakoski. Det är speciellt att läsa om Sveriges historia när Finlands står som fond, och tvärtom. Det breddar förståelsen av svensk och finsk mentalitet och kultur. Karaktärerna är intressanta även om jag har lite svårt att få grepp om dem. Bitvis tycker jag att berättelsen tappar farten alldeles.

Alakoskis prosa fungerar men hon tenderar upprepa vissa stilgrepp. Exempelvis beskriver hon Jonni som Sir Lancelot så många gånger att jag tröttnar. Hilda och Hellis knuffande i varandras sidor går till överdrift. Ett vitt draperi eller en väv skymmer många olika sorters sikt. Och sen blir det faktiskt nästan plågsamt med allt detta fettförakt som karaktärerna brottas med, vilket förstås är meningen.

Alakoski ringar in hur ett kvinnoliv kan inkludera pigarbete, olaglig abort, bantning, att vara lågavlönad, migrän, mensskydd, skönhetstävlingar, onani, att bli förminskad och sexualiserad, åtrå och lust, klimakteriebesvär, grusade framtidsdrömmar, socialt ansvar, vårdnadstvister, mor-och-dotter-relation, generationskrockar, skamkänslor med mera. Romanen antar helt igenom ett klassperspektiv och handlar också om religion, politik och migration.

”…sedan undrade Kathrine var skattesystem var för något. […] …i stort sett så handlar det om att baka bullar och ge halva bullen till staten, men när vi gör det får vi sju sorters kakor tillbaka.”

Tack Natur & kultur!

~~~~~ SPOILERVARNING! ~~~~~

Men varför i hela friden åkte Greta tillbaka till Sverige från London?