Franz Kafka dog 1924, drygt 40 år gammal i tuberkulos. Ett århundrade senare skriver Cecilia Hansson en slags essä om sig själv, sina sjuka lungor och om Kafka. Hon reser runt i europiska huvudstäder för att bokstavligen vandra i hans fotspår. Läsaren får ta del av minnet av en ungdom, sanatoriets historia, moderskapstvivel och Freuds teorier. Det är en hyfsat bra manusidé, jag vill gärna läsa om Kafka, men jakten på jaget känns något uttjatad. Tyvärr tycker jag inte att Hansson förmår nå djupet. Jag förnimmer hur hon kämpar men förlorar kampen mot flytkraften och dras ideligen upp till ytan. Jag får inga aha-upplevelse, jag lär mig inget nytt och jag upplever inte texten som speciellt intressant i egen rätt.
Kafkalungan är väldigt lik Utsidans klass och att jag läser dessa tätt inpå varandra kanske kan förklara min blaserade inställning. De är båda skrivna av personer som jobbar med media, bor i Sthlm och som omfamnar något jag vill kalla flummig andlighet. De skriver med en poetisk ansats som jag upplever som bitvis krystad.
Nej, det här var inget för mig just nu. Jag ska se serien om Kafka på SVT Play istället.
2 kommentarer
Min skrivarkollega i VK = Tommy Sundin är lika litet imponerad som du av den här boken.
TV_serien gillar jag – inte minst Kafkas streckgubbar som inleder varje avsnitt. /Lena.
Författare
Ja vi var rörande överens, roligt att läsa.