Search for:

KARENINA.SE

Tänk innan du talar, läs innan du tänker!

Hem
Om Karenina
Genomförda utmaningar
Jorden runt
Nobelpristagare

Etikett: Relig

Senaste inläggen

Anna Karenina av Leo Tolstoj
Om uträkning av omfång (#1) av Solvej Balle
Min bokvärld av Kerstin Ekman
Dyksommar av Sara Stridsberg
Kvinnan på övervåningen av Claire Messud

Etiketter

Augustnominering Autofiktion Barnbok Barndom Debut Döden Fakta Favorit Feelbad Feminism Filosofi Frankrike Gotland Grafisk Hbtq Historia Humor Hund Kerstin Thorvall Klass Klassiker Klimat Konst Krig Kärlek Litteraturvetenskap Ljudbok Migration Missbruk Moderskap Nobelpris Norge Politik Psykologi Rasifiering Recex Religion Sex Sexism Självmord Sorg Sågning Ungdomsbok USA Övergrepp

Senaste kommentarer

Nina om Anna Karenina av Leo Tolstoj
Lena om Anna Karenina av Leo Tolstoj
Nina om Anna Karenina av Leo Tolstoj
lena kjersen edman om Anna Karenina av Leo Tolstoj
Anna Karenina av Leo Tolstoj - KARENINA.SE om Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren

Search for:

Bokhyllan

Betyg I
Betyg II
Betyg III
Betyg IV
Betyg V

Läsmål 2023

2023 Reading Challenge

2023 Reading Challenge

Karenina has read 2 books toward their goal of 300 books.

hide

2 of 300 (0%)

view books

Läser nu

Karenina's bookshelf: currently-reading

Min kamp 5

by Karl Ove Knausgård

tagged: currently-reading

Kvinnor som vi

by Dolly Alderton

tagged: currently-reading

Den riktiga solen

Den riktiga solen

by Peimaneh Mollazehi

tagged: currently-reading

Ett hål i själen

Ett hål i själen

by Kjetil Johnsen

tagged: currently-reading

Synden

by Björn Ranelid

tagged: currently-reading

book reviewsbook club

Instagram

karenina.se

ANNA KARENINA av Leo Tolstoj ⭐️⭐️⭐️⭐

ANNA KARENINA av Leo Tolstoj ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ #kareninasfavorit

Låt mig presentera fjädern i hatten, Boken med stort B, grädden på moset, stjärnan i toppen. Tänk er boken i Platons idévärld som alla andra böcker i sinnevärlden är ofullständiga kopior av. Den är guttare än kräm, och kräm som är så herrans gutt. Den är roligare än att leka med poliser och definitivt än att dansa mazurka. Utan att ens risker att darra på manschetten utlovar jag en läsupplevelse utöver det vanliga. Bloggen är drygt två och ett halvt år gammal och nu kommer dess magnum opus; Anna Karenina i egen hög bok (runt tusen sidor).

Varför är det värt att läsa en så lång berättelse från 1877? För att Anna Karenina av Leo Tolstoj (1828-1910) är livets bok om människans ständiga kamp – förnuftet mot känslan. Boken har otroliga dimensioner, den försöker – och lyckas bannemig – vara lika komplex som livet självt. Tolstoj bjuder in oss till en värld befolkad av levande människor och vi får veta vad de verkligen tänker och tycker och hur det skiljer sig från hur de försöker framstå utåt. Anna Karenina är samtida och händelserik som en dokusåpa, lärorik som en historiebok och utvecklande som en filosofikurs. Med humor och ironi skriver Tolstoj enkelt, pedagogiskt och slående, aldrig banalt eller störande övertydligt. Nästan sllt jag behöver veta om människan finns i Anna Karenina.

Har jag övertygat er? Följ då med mig in i tidsmaskinen.

Vi landar i Moskvas societet i slutet av 1800-talet. Efter den berömda inledningen: ”Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt” möter vi Dolly och Stiva Oblonskij. Stiva har varit otrogen med guvernanten och frågan är om den olycka hans fru Dolly känner verkligen är originell. Det är nog knappast ovanligt att rika män försummar sina familjer för arbete och älskarinnor. Den lättsinnige Stiva är den enda person som är glad genom hela boken. Han hade ansetts vara en fallen man om det fanns sådana. Varken hans arbete eller det faktum att han sårat sin fru påverkar hans sangviniska temperament. Stiva är författarens svar och exempel på frågan..—> KARENINA.SE

OM UTRÄKNING AV OMFÅNG av Solvej Balle ⭐️⭐

OM UTRÄKNING AV OMFÅNG av Solvej Balle ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ #kareninasfavorit

”November bjuder på karameller av granit.” /Tomas Tranströmer

Vem har inte en regnig och gråtrist novemberdag tröstat sig själv med att den snart är över. I morgon är en ny dag, säger man till sig själv. Men tänk om det plötsligt inte skulle vara det. För protagonisten Tara är det varje morgon när hon vaknar, som i Ulysses en och samma dag, den artonde november.

”Jag har kommit långt bort från den sjuttonde och jag vet inte om jag någonsin får se den nittonde. Men den artonde kommer om och om igen. […]
Det var därför jag började skriva. För att jag kan höra honom i huset. För att tiden har gått sönder. För att jag hittade en bunt papper i bokhyllan. För att jag försöker minnas. För att pappret minns. Kanske är det något helande med meningar.”

Vi kommer in i berättelsen (in media res) den artonde november nummer 121. Det är då hon börjar skriva om sin belägenhet och hur det hela började. Hon lämnade sin man Thomas och sitt hem för att åka på tjänsteresa den sjuttonde november. Den artonde genomförde hon bokinköp och träffade vänner, som planerat. Dagen avslutades med att hon kröp ner i sängen på hotellet. Vid frukosten ”morgonen efter” inser hon att allt omkring upprepar sig, vädret, människorna, tidningen visar att det åter är den artonde. Böckerna hon köpte är tillbaka hos handlaren. Alla andra tror att de upplever den artonde för första gången, bara Tara vet att det ständigt är samma dag.

Med en beskrivande detaljrik prosa som målar bilder och framställer ljud hypnotiserar den prisvinnande danska författaren Solvej Balle mig. Många upprepningar med små variationer håller spänningen vid liv genom hela det unika verket. Å ena sidan är det glasklart vad som händer och sker, å andra sidan är det fullkomligt obegripligt. Ungefär som med livet självt, gråzoner och obesvarade frågor hör till. Om uträkning av omfång är en existentiell och filosofisk mångbottnad roman om människans förhållande till universums märkligheter. Författaren överlämnar hela tolkningsarbetet åt läsaren. Tack för det!

—> KARENINA.SE

MIN BOKVÄRLD av Kerstin Ekman ⭐️⭐️⭐️⭐️

Jag brukar tänka på Kerstin Ekmans författarskap som manligt. När jag nu träder in i hennes bokvärld möter den mig just så; lite torr och teoretisk, kunskapsrik och med en låst branddörr mot det hon kallar ”fruntimmersfjolleri”. Hennes bokvärld är byggd av 133 stycken verk, endast 28 av dem är skrivna av kvinnor (om jag nu räknat rätt). Av 98 stycken nämnda författare är 23 stycken kvinnor. Ungefär en femtedel av tårtan alltså. Ekman tycks i första hand intressera sig för traditionellt manliga saker; jakt, krig, mord, segling, skog med mera. Författaren Kerstin Ekman upplåter nästan ingen plats åt personen Kerstin Ekman. Det är inte per se något dåligt, snarare tvärtom. Vi behöver påminnas om vad integritet är för något och att skilja verk från person. Men jag kan ändå inte låta bli att leta efter henne. Kerstin… hallå?

Det är inte konstigt att hon har för vana att gömma sig. Att ta plats som honmänniska har inte direkt genererat goda karriärmöjligheter, (jämför Kerstin Thorvall). Om Kerstin Ekman som en ”Daddy’s girl” omhuldad av ”Big Daddy” (med Solanas ord) kastat lite skit på fjolliga fruntimmer, har det i alla fall gett oss en prisad kvinnlig författare och akademiledamot (född 1933!). Hennes enda karriärmöjlighet – förutom att vara en mycket skicklig författare – var förstås att appropriera den patriarkala hegemonin.

Hennes bokvärld börjar icke originellt med Odysséens sånger och ett fint citat därifrån ”Tål dej, mitt hjärta! Du har ju varit med om hundaktigare saker förr.” Sen fortsätter hon att gå igenom kända klassiska manliga författare och deras manliga verk. Flertalet har jag inte läst och jag blir inte sugen på att göra det. Det blir ganska mycket en redogörelse för verkens handling och för lite, i mitt tycke, av Ekmans reflektioner. Det finns bilder också, givetvis inte på författaren själv.

Kerstin… hallå?

Tillslut ger hon ändå ett pip, eller ett vrål kanske. Jag misstänker ett koleriskt temperament. Hon berättar om flytten till Ångermanland som syftade till att komma närmare..—> KARENINA.SE

DYKSOMMAR av Sara Stridsberg och Sara Lundberg ⭐

DYKSOMMAR av Sara Stridsberg och Sara Lundberg ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ #kareninasfavorit

Jag går en kortkurs om att skriva kritik. Vi har läst och diskuterat vad kritik egentligen är och jag har landat i att jag tycker bokrecensioner med rätta får vara allt; rationellt informativa och källa till kunskap samt personliga och känslostyrda vidareskrivningar, egna små konstverk gärna. Ingen press alls. Den här ska jag läsa upp i morgon:

Om Sara Stridsberg finns att välja, väljer jag henne alla gånger. Men nu är det också två intensivt blå ögon som väljer mig. Tjejerna som flyter ovanpå omslaget heter Zoe och Sabina. Jag dyker utan minsta betänklighet ner i deras värld. Och väl där känner jag igen mig, det här är Stridsbergs Beckomberga – ode till min familj i barnformat. Här finns också simningen som i Happy Sally, feminismen som i Drömfakulteten, längtan till havet och galenskapen som genomsyrar hela hennes välrenommerade författarskap. Tillsammans med Sara Lundbergs stämningsfulla målningar (snygg parafras på Den döende Dandyn bla) sällar sig Dyksommar till de andra mästerverken. Den nominerades till Augustpriset 2019.

Zoe som kanske för att intyga sanningsanspråk tittar upp till vänster, är vår berättare. Nu är hon vuxen men historien återberättar hon ur barnets perspektiv. Det börjar den dagen hennes pappa försvann. ”..det var ett hål där han brukade sitta vid frukostbordet.” Han visar sig vara på det som kallades mentalsjukhus, där finns också Sabina som blir en vän till den handlingskraftiga och modiga Zoe. Sabina är sjukhusets drottning, hon kan gå i alla riktningar och passera gränser mellan fantasi och verklighet. ”En flicka kan göra allt hon vill”, säger hon. Sabina fäster sin stadiga blick på läsaren och kräver att bli sedd och respekterad som en människa bland andra med fördelar och brister. Hon må vara inlåst men gömma sig tänker hon icke göra. Hon är blå som sin badrock men glöder också som sin röda baddräkt. När jag möter hennes blick är mina ögon fuktiga. Zoe somnar ibland när hon och Sabina ligger i gräset, barnet är tryggt, men hon har förstås också sina funderingar…

”En dag vill inte min pappa att vi ska komma längre.
’Hej då’, skriver han..—> KARENINA.SE

KVINNAN PÅ ÖVERVÅNINGEN av Claire Messud ⭐️

KVINNAN PÅ ÖVERVÅNINGEN av Claire Messud ⭐️⭐️ #kareninasågar

Ibsens Nora är del i ett så kallat dockhem, en fasad. Charlotte Brontës galna kvinna på vinden – Bertha Mason inlåst av sin man Mister Rochester – betalar priset för Jane Eyres lycka. Jag tror att från bland annat dessa två fantastiska klassiker har Claire Messud hämtat inspiration till sin berättelse om kvinnan på övervåningen. Låter det inte ljuvligt.

Men det ljuder tyvärr så falskt att det skär i mina öron. Jag sökte en själ och fann en kvinna utan – jag är besviken.

Jagberättaren Nora är – enligt egen utsago – en som sköter sitt och inte tar någon plats, en ”duktig flicka” och lågstadielärare. Hon är runt fyrtio år, utan barn och partner. Hon hade konstnärsambitioner en gång, av det kvarstår att hon bygger små minihus på fritiden. Det börjar en ny pojke i hennes klass och Nora blir närmast besatt av honom och hans föräldrar.

”Vi är heller inte den galna kvinnan på vinden – hon får alltid mycket uppmärksamhet på ett eller annat sätt. Vi är kvinnan på övervåningen. Vi finns alltid en trappa upp. Vi är den tysta kvinnan i lägenheten längst bort i korridoren, hon som alltid sopsorterar, som ler och hälsar glatt i trappan och bakom vars stängda dörr det aldrig hörs ett knäpp. Vi lever våra liv i stilla förtvivlan, vi kvinnor en trappa upp, med eller utan en satans katt eller odrägliga flåsande labrador, och inte en själ märker att vi är rasande. Vi är fullständigt osynliga.”

Nora representerar vad Messud kallar ”kvinnan på övervåningen”. Likt den galna kvinnan befinner hon sig i utanförskap, av vilken orsak är upp till läsaren. Kanske menar författaren att Nora inte vågar eller tillåts ta plats, som konstnär exempelvis, på grund av patriarkatet, eller för att hon är ”rädd för livet”. Det kanske stämmer i USA. Jag tror tvärtom att många kvinnor är på övervåningen för att de vill vara där, och det är inte säkert att de kommer ner när man ropar. Nora kommer däremot med dunder och brak nerför trappan när familjen Shahid kallar på henne. Men vänta nu! Så går väl inte en duktig och vän varelse ner för en trappa. Nej, just det. En välvillig läsare förstår att Nora har oerhört taskig..—> KARENINA.SE

BARNEN IFRÅN FROSTMOFJÄLLET ⭐️⭐️ #kareni

BARNEN IFRÅN FROSTMOFJÄLLET ⭐️⭐️ #kareninasågar

Det där Frostmofjället har väl många av oss hört talas om, men hur många har läst boken? Första svenska realistiska roman för barn, publicerad 1907, tydligen mycket uppskattad. Den finns också som film från 1945. Men sista tåget från Frostmofjället har gått. Ni har inte missat något.

Jag tror vi får börja med författarens efternamn som verkar märkligt för en kvinna från Sollefteå. Laura Fitinghoff (1848-1908) var dotter till en kyrkoherde (Runsten), gifte sig med en brukspatron och fick sitt adliga efternamn. Patronen spekulerade bort sina slantar och Laura Fitinghoff fick själv försörja sig och dottern Rosa. Det gjorde hon som författare, delvis under pseudonymen Eli Heiki.

Jag tänkte läsa den här gamla klassikern för min dotter men tji fick jag, det visade sig vara ett omöjligt projekt. Den dialektala dialogen är inte för elvaåringar, om jag säger så, inte för 43-åriga gotlänningar heller. För att inte tala om den religiösa och sedelärande förnumstigheten som den här romanen vältrar sig i. Tåget stannar och står stilla i flera omgångar och det känns som att jag aldrig ska komma fram.

Diegesen är busenkel. Det är i slutet av 1860-talet och nödår på Frostmofjället. En syskonskara på sju blir föräldralösa och för att undvika att hamna på fattighuset eller bli bortauktionerade till lägsta pris, beger de sig iväg på en mödosam vandring. Med sig har de geten Gullspira som bidrar med värme och mjölk (och som gett namn åt ett filmpris). Ett efter ett får barnen stanna hos snälla familjer i gårdarna som de passerar.

”Böndernas gamla föräldrar oppe i Norrland kallas ”födorådstagare” eller ”gammelfolk”, när de lämnar från sig gård och jordbruk till sonen och hans hustru. De gamla får sig tillräknat och utmätt, vad de ska ha av mjölk, mjöl, potatis och dylikt. Är inte barnen i den gård de lämnat grannlaga och goda, så har de det svårt, de gamla.”

Som ett historiskt tidsdokument fyller verket en funktion. Svält, hög dödlighet, alkoholism och gudstro är centrala teman. Barnen följer ”bältgubben” (Orion) istället för gps. Fitinghoff behärskar miljöbeskrivningar på ett sätt som imponerar..—> KARENINA.SE

SIMONE OCH JAG av Åsa Moberg ⭐️⭐️⭐️

SIMONE OCH JAG av Åsa Moberg ⭐️⭐️⭐️

Alla läsare har en individuell relation till giganten Simone de Beauvoir, menar Åsa Moberg som 1996 skrev om ”sin” Beauvoir. Tillsammans med @lasenar__ och @stellamarin reflekterar jag över detta tveeggade dubbelporträtt.

Jag känner inledningsvis ett motstånd när Moberg hävdar sin exklusivitet som Beauvoir-läsare. Det går på tvärs med det av mig uppskattade inledningscitatet: ”Individens räddning ligger inte i att understryka sin särart utan i att så intensivt som möjligt förverkliga sin allmängiltighet.” Jag upplever att Moberg klistrar på mig förklaringen; ”Våra starka läsupplevelser bygger på att vi projicerar våra egna liv på hennes liv och verk.” Men min Beauvoirvurm beror inte på att jag hittar mig själv i hennes texter, för det gör jag inte. Och förresten ännu mindre i Mobergs som betecknar sig som likhetsfeminist och predikar ”allas” rätt till hushållerska, (förutom hushållerskorna själva då).

”Simone de Beauvoir hävdade att feminismen med nödvändighet är en vänsterrörelse. Det är jag inte så säker på..”

Moberg komparerar sina egna och Beauvoirs idéer och erfarenheter beträffande feminism, bildning, moderskap, sexualitet, sanning, Lilla sjöjungfrun, kärlek, depression, döden och kanske mest av allt mannen. Mobergs privatliv intresserar mig föga, hennes psykologiska förklaringar tråkar ut mig. Det var ett bra tag sedan jag övergav förklaringsmodellen ”mamma är facit”. Jag tycker Moberg upprepar sig, att hennes prosa saknar humor och att slutledningarna känns något banala. Resonemangen om jämställdhet känns trötta så här snart trettio år senare. Hurra för det! Mobergs slutsats är att män och kvinnor i heterosexuella relationer omöjligen kan vara jämställda och i de fall kvinnorna säger att de lever i jämställda relationer med män inbillar de sig eller ljuger på grund av skam. Jag menar att Mobergs feminism utan klass- och rasperspektiv har förlorat sin udd, dessa avsnitt har inte åldrats väl. Däremot kan Simone och jag vara en fin ingång för den som vill ta sig an belletristen Beauvoir.

Allt om Simone de Beauvoir intresserar mig stort. Hon föddes in i en rik familj..—> KARENINA.SE

VINTERDAGBOK av Paul Auster ⭐️⭐️💫 201

VINTERDAGBOK av Paul Auster ⭐️⭐️💫

2011, när Paul Auster var 64 år gjorde han en inventering av erfarenheterna som livet inneburit så långt. I den här så kallade dagboken som mer liknar ett sakligt bokslut, riktar han sig till ett ”du” som är han själv. Han redogör för barndomens slagsmål, föräldrarnas skilsmässa, de tjugoen olika hemadresserna, flickvännerna, åren i Frankrike, panikångesten, resorna, farorna, maten, könssjukdomarna och livet med hustrun; den begåvade författaren Siri Hustvedt (”slank, en och åttio lång blondin med långa fantastiska ben och handleder tunna som på en fyraåring”).

Åtminstone inledningsvis tycker jag han är riktigt rolig, men skrattet fastnar i halsen när den ”lille brandmannen” antar sig först ett och sedan flera uppdrag med prostituerade. Berättarjaget påminner mig om tjejtjusaren Sune, fast ”vuxen” (men ändå inte vuxen). En sådan som ”älskar kvinnor” som jag älskar lakrits typ.

Men hur höga krav kan man ha på en vit man och amerikan född 1947? Han verkar vara vänster och antirasist och sexist. Jag älskade New York-trilogin och kände efter den att jag ville läsa allt av författaren, utan genusglasögon. Han var ung på det dionysiska sextiotalet och berusade sig med tobak, alkohol, böcker och ”flickor”. I Vinterdagbok saknas briljansen som i New York-trilogin väger upp för sexismen. Att rada upp var han bott, vad han drack, vilka godissorter han gillade och så vidare är inte helt lyckat. Jag brukar uppskatta att slippa det spektakulära, men det här blir lite väl alldagligt och minimalistiskt. Jag tycker att han fjärmar sig ytterligare med det valda berättargreppet. Han skriver dock bitvis en fantastiskt fin prosa vilket gör det här till en ojämn läsupplevelse.

”Världen mår förmodligen bättre nu med alla sina militanta rökförbudslagar, men någonting har också gått förlorat, och vad detta någonting än må vara (en känsla av sorglöshet? tolerans gentemot mänsklig svaghet? feststämning? frånvaro av puritansk ångest?) så saknar du det.” #vinterdagbok #paulauster

SLUTET PÅ SVARTSJUKAN av Marcel Proust ⭐️⭐️⭐️⭐️

Voila! Låt mig bjuda på en liten aperitif, en aptitretare för dig som inte smakat Proust än. Novellen Slutet på svartsjukan är som ett preludium till På spaning efter den tid som flytt. Jag känner igen författarens psykologiska skarpblick med vilken han iakttar människans inre nöjesfält som verkligen inte bara erbjuder kärlekstunneln, om man säger så. Proust tecknar aristokratins nedgång och medelklassens uppgång med humor och fermitet. Den stereotypa manligheten får sig en välriktad känga. Och förstås undersöker han den smärtsamma delen av kärlekens fenomen; svartsjukan. Här hymlar han inte med vad han kommer fram till.

”Om jag måste dö, kommer jag inte mer att känna någon svartsjuka, när jag är död. Men hur blir det innan jag är död. Så länge min kropp lever, kommer jag att ha svartsjukan inom mig. Men jag är ju bara svartsjuk på njutningen, det är ju min kropp som är svartsjuk, jag är inte svartsjuk på hennes hjärta eller lycka..”

Afrodites son Eros är kärleksguden som fått ge namn åt den begärande kärleken. Den som innebär längtan och lidelse och som hämtar sin näring i kroppen. Proust menar att eros förhåller sig till svartsjuka som solen till värme. Om solen inte värmer är det inte solen, utan en helt annan himlakropp, månen. Belägen bakom en molntung himmel kan månen likna och av en lekman förväxlas med solen. Jag tänker mig att Proust går i polemik med självutnämnda experter, affekternas dilettanter som hävdar att svartsjuka är något abnormt. Eros ska inte förväxlas med agape, den icke sexuella kärleken. Den som man känner för medmänniskor, barn, föräldrar, vänner och som är fri från svartsjuka. Så länge solen värmer, så länge den förälskade människan är vid liv kommer hon att vara svartsjuk.

Formel för kärlekens astronomi
eros = kärlek + svartsjuka = gul himlakropp + värme = solen
agape = kärlek – svartsjuka = gul himlakropp – värme = månen

Ingen kan som Proust skildra slaveriet under Eros. Tänk om jag hade läst hans verk i mina unga, förvirrade och svartsjuka år och fått veta att Proust var med mig, till skillnad från tjejtidningarna. På den tiden avfärdade jag gamla..-> KARENINA.SE

Ladda mer… Följ på Instagram

Follow @NinaRuthstrom

Facebook

UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING

Jag har läst böcker från 68 av världens 195 länder.

Följ min jorden-runt-läsning här!

UTMANING: NOBELPRISTAGARE

Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.

Jag har så här långt läst 36 av 119.

Följ min Nobelutmaning här!

JAG HAR LÄST 1937 BÖCKER MELLAN JANUARI 2015 OCH DECEMBER 2022

© 2023 KARENINA.SE.

Gjord med av Graphene-teman.