sep 04
För mig är det här mer än en roman, det är en undersökning av min (läsarens) empati, mina fördomar och fördömanden. Ett test huruvida jag verkligen tycker att alla människor bör ha samma rättigheter. Det här är en spegel för läsaren att få syn på sig själv i, en katalysator för moraldiskussion. Protagonisten och berättaren …
aug 27
Fragil fyrtioårig fröken förutan familj flyttar. Försvunna föräldrar fantomsmärtar fortfarande. Fager, fal, föraktfull, förargad f.d. from flicka, fiskar fula fiskar, fokuserar fallosar. Förtär farmaka, fajtas famöst fadersvälde. Funderar febrilt, förlåter föga. Författarens frapperande falkögon framkallar fruktansvärda företeelser feministisk feelbad. Fri från faktiska fadersfigurer. Fackbok? Fuckbok? Flickbok? Förlåt, ätit för mycket f-müsli i mina dagar. Djuret …
aug 20
Rakt in mörket ska vi! In i Bengts olyckliga och villrådiga medvetande. Han är 54 år, ensamstående pappa, änkeman, snickare och protagonist i den här berättelsen som utspelar sig helt ur hans perspektiv. Mitt favoritgrepp (som är omöjligt att skriva om utan att spoila). Hans dotter Melissa är 13 år, med andra ord i TONÅREN. …
aug 16
Jolka palki! Jag har ÄNTLIGEN fått uppleva Ryssland, och Sovjetunionen till och med. En sån här lyckad tripp har jag inte varit iväg på sedan Kankimäki tog med mig till Tanzania. Jag har erfarit den ryska kylan, mörkret, kösystemen och klaustrofobin. Jag har smakat den feta kaviaren, andats in doften av lamm, prövat vodkaruset, deltagit …
aug 11
Det här är den femte och sista delen av Jan Fridegårds självbiografiska svit om Lars Hård och hans svåra väg från att vara en utstött stataryngling till att bli en kritiserad författare. Precis som (min favorit) Kerstin Thorvall fick han utstå spott och spe för sina självbiografiska, explicita och öppenhjärtiga texter. Långt senare skulle han …
aug 08
Meta är en färgstark och högljudd karaktär utan barn som tycker om lukten av surströmming. Hon är bisexuell, ateist och 60+ när hon startar upp en begravningsbyrå tillsammans med sin religiösa och betydligt mer lågmälda vän Liz. Bortsett från små fnurror på tråden är det mys för hela slanten här med kvinnlig vänskap, kvinnligt företagande, …
aug 06
Minnie (som i Mimmi Pigg) är protagonisten som berättar den här historien inifrån en bur – själva djävulsgreppet. Ibland ser jag en vit liten laboratoriemus framför mig som kämpar desperat för att ta sig ut innan elden slickar hennes svans. Vi följer hennes jakt på nyckeln. Lina Wolff tycks likt Steinbeck fråga sig om vi …
jul 23
”Jag längtar efter att inte spela teater i mitt eget liv.” Meningarna handlar om författarens liv och hennes mamma Margareta Ekström som också var författare och översättare (av bla Virginia Woolfs verk). Johanna var bara tjugo år när hennes mamma fick en stroke med afasi som följd. Det handlar om språk. Två saker ekar i …
jul 05
”’Vad är det, Keiko? Åh, en liten fågel… Den har väl kommit flygande någonstans ifrån… stackars liten. Ska vi göra en grav till den?’ sa min mamma vänligt och klappade mig på huvudet, men jag sa: ’Vi äter upp den!’” Keiko, 36 år, är fröken Furukura och hon mår enligt egen utsago bra, tackar som …
jul 04
”Minnet är nog ett slags mage åt tanken. Den förgångna lyckan och glädjen och sorgen liknar härsken eller surnad mat. Överlämnat åt minnet hamnar allt i ett slags mage. Maten bevaras men inte dess smaklighet.” Torgny Lindgren (1938-2017) mixar här minnen och anekdoter med självtvivel från ett litterärt liv, mer likt ett gäng noveller än …
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Senaste kommentarer