feb 16
Det här är en synnerligen emotionell affär. En läsupplevelse som fullständigt vrider om och får tårarna att rinna. Jag var tvungen att ta paus och lägga ifrån mig boken. Diskussionen om hur verk förhåller sig till person sätts på sin yttersta spets. Eftersom Yahya Hassan dog kort efter att den här boken publicerades på svenska …
feb 11
Bokjaget skriver brev till sin älskade och dessa brev byter av varandra i en lång rad. Varvade med några vackra dikter. De träffas bara på torsdagar, han och hon, och all övrig tid går åt till att minnas, längta och hoppas. Det handlar om att vara älskarinna, en genväg till tvåsamhet. Ett försök att både …
feb 11
Märta Tikkanen är en av mina favoritförfattare. När Kerstin Thorvalls bibliografi är genomläst ska jag ta mig an Tikkanens. Arnaía handlar om att genomleva obesvarad kärlek. Det utgår från den klassiska myten om Penelope/Arnaía, dotter till Ikarios och Periboia. Men här kan man mellan raderna läsa mycket om livet som jag känner det. Det här …
feb 09
Det här är en diktsamling som innehåller: Om jag inte (1972), Till min man, om han kunde läsa (1976), Döda honom! (1978), Om ni hör ett skott… (1979), Percy Wennerfors (1982) och Bekantskap önskas med äldre bildad herre (1983). Det är svårt att betygsätta och recensera denna som helhet då de olika samlingarna dels har …
feb 04
Wow så bra! Skoningslöst och rakt på. Jag är ingen van poesiläsare. Jag tycker ofta poesi är obegripligt. Det är dock inte fallet med diktsamlingen Ararat. Här hänger dikterna samman. De handlar om familjen med mamma, pappa och syster, samt den egna sonen. Det är mörkt och bittert. Utlämnande. En gnutta ironi kan skönjas, vilket …
jan 20
Att föda ett barn, ur sin kropp. Att bli mamma. Den kärleken, lyckan, oron och ångesten. Att inte längre och kanske aldrig mer, sätta sig själv främst och istället tvinga sig ödmjuk inför moderskapets allomfattande makt. Den omvälvande upplevelsen vet Cecile Lind att sätta ord på. De första två tredjedelarna av den här boken var …
jan 20
En och annan fyndighet absolut, somliga riktade till barn andra till vuxna.
jan 20
”Medelålders, väluppfostrad akademiker söker ung, slank, dominant dam i Storstockholmsområdet med gammaldags värderingar för avspänd, okonventionell samvaro. Svar helst med foto. ’Din önskan – min lag – 858.’” Efter att ha roats av förstasidans kontaktannonser fastnar skrattet i halsen. ”Jag ska lära mig städa och vispaoch göra mig slank och finoch bli en ordentlig mammaen …
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer