aug 03
Högsta betyg till Elaf Ali, journalist, som utifrån egna erfarenheter och kunskaper skriver om hur ett hedersstyrt liv i Sverige kan se ut. 100 000 unga i Sverige eller upp till 20% av ungdomarna i Malmö lever under hedersförtryck, enligt författarens källor. Elaf Ali har skrivit den bok hon själv skulle ha behövt när hon …
aug 01
I Rummet under golvet – den tredje delen i serien De utsatta – är det Einar och Evas mammas bror som är protagonist. Nils är född i slutet på 1800-talet och uppväxt som fattighjon i Huddinge. Således utspelar sig den här romanen tidigare än de andra två. Nils och hans syster Emma-Charlotta som hade sin …
jul 28
Kortrecension: Jag jag jag plattityd jag klyscha jag jag jag jag jag jag jag galenskap jag jag religiöst dravel jag jag jag smetigt jävla tjafs jag jag jag jag jag jag jag jag filantropi jag jag jag osv. Den svenska versionen av Otämjbar inleds med ett förord av Alexandra Pascalidou. Det drar ner mina förväntningar …
jul 27
Jag lyssnade till Underdog uppläst av författaren själv med skånsk dialekt. Det bidrog till en genuin känsla för malmöpågen Johan, som är vår protagonist och just underdog. Tillsammans med sin mamma Bodil och storasyster Monika utgör de familjen Kraft som står i centrum för denna uppväxtskildring. Flygt tecknar fantastiskt fina och respektfulla personporträtt av den …
jul 08
Augustprisade Skraplotter är tredje och sista delen av Kerstin Ekmans fantastiska berättelse om Hillevi (del ett), Myrten (del två), Risten/Kristin (alla delar) och Ingefrid (del tre). Kristin är mellangenerationen och det berättarjag som följer genom hela trilogin. Historien börjar med Hillevi på 1800-talet vid Svartvattnet i Jämtland och det är också där vi slutar, men …
jun 26
”Att aldrig gå vilse är att inte leva” citerar Lundell fint i den här tredje omgången Vardagar som utspelar sig under 2019. Men nu tycker jag nog att Lundell är lite väl desorienterad. Han har kört bil berusad och väntar på rättegång. Jag läste den svårsmälta Bergtagen parallellt och då var lyssning på Lundells Vardagar …
jun 11
Helt underbart att vara tillbaka vid Svartvattnet igen. Nu har jag lite på fötterna när jag träder in i historien så berättaren talar till mig med en gång. Men även i den här delen är det ganska många karaktärer att hålla reda på och tidslinjen är inte kronologisk, så det gäller att vara alert. Min …
maj 31
”Jag hade en farm i Afrika, vid foten av Ngong-bergen.” Mitt Afrika – vem har inte sett den prisade filmen från 1985? Jag, visade det sig. När jag började läsa Den amerikanska farmen så fattade jag inte att det var boken bakom den kända filmen, som jag hört talas om flera gånger. Jag trodde rent …
maj 27
Guds barmhärtighet från 1999, är den första delen i trilogin Vargskinnet. Hillevi, född 1860, är berättelsens huvudsakliga protagonist. Hennes mamma dör i barnsäng och hon växer upp som fosterbarn i en borgerlig familj i Uppsala. Ett gripande möte med en skicklig barnmorska får henne att utbilda sig till detsamma. På grund av kärleken till Edvard …
maj 19
Jag har lyssnat på Spanska trappan av Birgitta Stenberg, uppläst av Lo Kauppi (en favorituppläsare), utgiven första gången 1987. Likt Kärleken i Europa och Apelsinmannen är det här en åtminstone delvis självbiografisk berättelse. Bara det att jag tycker inte att det är en berättelse, utan två. Den första handlar om Gullan, en skicklig skribent som …
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer