okt 15
”Som ung författare handlade mycket om jaget, man söker sin plats i tiden, sina gener. Ju äldre man blir desto mer överblick får man. Jag tror att det är typiskt för alla människor.” Så säger Mikael Niemi i en jättefin intervju gjord i samband med att hans hittills största och viktigaste bok publicerades tidigare i …
okt 13
Det är väl ingen som missat Det tredje ljuset och Små ting som dessa, (hoppas jag!) nu kommer översatta till svenska ytterligare åtta stycken noveller av Irlands egen Anton Tjechov. Han påtalade vikten av att avlägsna allt som inte är relevant för berättelsen. ”Om du i första kapitlet säger att det hänger ett gevär på …
okt 11
”han kan inte värja sighan är ocksåett barndet är det bästa med min brordet är det värsta för min bror ” Emilia Aalto skriver, eller skriker snarare, om sin älskade omöjliga bror, sin ”lilla björn” Miska. Hennes prosalyrik med tusen radbrytningar försätter läsaren i samma tillstånd av mal dans sa peau som hon själv är …
okt 10
”I livet sover döden och i döden livet.” Stig Dagerman föddes för 100 år sedan 1923 och somnade in för gott blott 31 år senare då han tog sitt liv. Fyra romaner hann han med, i alla förkommer självmordshandlingar. Hans sista roman Bröllopsbesvär från 1949, är inget undantag. Det är ett tragikomiskt drama om en …
okt 07
Den här våta drömmen till debutroman är en blandning av Knausgårds Morgonstjärnan i sin kollektiva utformning och Clara Törnvalls lovsång till människans olikheter. Stacken är ett matriarkalt kollektiv – en grupp människor som istället för att på individnivå tvingas vara bra på allt kompletterar varandra som grupp. Likt myror i en stack har de olika …
sep 27
När jag läser den här debuten är det lite som att jag läser en bok för första gången. Min annars ganska så välsorterade verktygslåda gapar plötsligt tom. Eller har ordningen bara kastats om? Berättelsen är egentligen bekant; en utsatt människa som förväxlas med ett objekt. Men här är objektet en man. Det är en mans …
sep 17
Jag brukar tänka på Kerstin Ekmans författarskap som manligt. När jag nu träder in i hennes bokvärld möter den mig just så; lite torr och teoretisk, kunskapsrik och med en låst branddörr mot det hon kallar ”fruntimmersfjolleri”. Hennes bokvärld är byggd av 133 stycken verk, endast 28 av dem är skrivna av kvinnor (om jag …
aug 30
Voila! Låt mig bjuda på en liten aperitif, en aptitretare för dig som inte smakat Proust än. Novellen Slutet på svartsjukan är som ett preludium till På spaning efter den tid som flytt. Jag känner igen författarens psykologiska skarpblick med vilken han iakttar människans inre nöjesfält som verkligen inte bara erbjuder kärlekstunneln, om man säger …
aug 26
”Tut tut , här kommer jag och mitt lilla trauma” kunde varit den här bokens namn. Det hade varit kul men missvisande eftersom berättelsen är större än så. Titelns ”någon” belyser att det kan vara vem som helst, du eller jag, och titeln håller vad den lovar. Rebecka Åhlund skriver om ett berättarjag som ligger …
aug 25
Jag får nog börja med att be mina tappra bokcirkelmedlemmar om ursäkt; förlåt. Jag förstår nu efter att ha blivit undervisad av Mäster Bokcirkel att man bör avvakta med omdömet. Det är ju egentligen självklart att efterföljande diskussionsutrymme minskar om en börjar med att skrika ut sina hyllningar eller aversioner. Men tro nu inte att …
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Senaste kommentarer