Någon att tycka om av Kerstin Thorvall

Någon att tycka om publicerades 1962, då var Kerstin Thorvall 37 år det vill säga lite yngre än vad jag är nu. Signifikant för Thorvall är hennes pricksäkra förmåga att sätta ord på känslor som tillhör livets olika åldrar, inte minst barn- och ungdom. Kärleken till dansen, kärleken till kärleken och svårigheten med familjerelationer är teman som alla återkommer i Thorvalls böcker. Den här kortromanen är inget undantag.

Någon att tycka om av Kerstin Thorvall

Det handlar om Inga och Birgitta, två sökande gymnasister vars familjeförhållanden och utseenden skiljer sig åt. Men de vill båda hitta någon ung man att älska och förstås bli älskade av. Det går naturligtvis inte utan att genomleva känslor av osäkerhet, blygsel, skam, avundsjuka, svartsjuka och en stor portion tårar.

Jag älskar att Thorvall lät obekväma känslor ta gott om plats i sina böcker. Hon vågade låta sina karaktärer vara mänskliga och verkligen inte alltid älskvärda. De har dåliga sidor, de gör fel, de överreagerar, det kan bli jäkligt smetigt och alldeles alldeles underbart.

För er som inte är hardcore-fan av Thorvall skulle jag kanske inte rekommendera den här boken. Det finns många andra som är bättre. Men visst gjorde den ändå avtryck och jag önskar att jag hade läst den när jag gick på gymnasiet.

Jag har som ambition att läsa hela Thorvalls bibliografi. Jag har kommit så långt att jag läst alla som finns att låna på Gotlands bibliotek. För lite sedan hittade jag – till min stora glädje – en hel radda av hennes tidiga böcker i e-bokformat på Nextory. Jag älskar inte att läsa på skärm men när det kommer till Thorvall är jag beredd att göra ett undantag. (De med fet stil har jag inte läst.)

  • 1957 – Förstå mig (tillsammans med Gustaf Jonsson)
  • 1959 – Boken till dig
  • 1960 – Kvinnoglädje
  • 1960 – För henne
  • 1961 – Flicka i april
  • 1962 – Någon att tycka om
  • 1963 – Flicka i Paris
  • 1964 – Flickan i verkligheten
  • 1965 – Den nya kvinnan
  • 1965 – Dubbelroll
  • 1965 – Porträtt av ett mycket litet barn
  • 1965 – Andra boken till dig
  • 1966 – Jag vill dansa
  • 1966 – Gunnar gör mål
  • 1966 – Anders och hans stora bror
  • 1967 – Fula ord är så sköna
  • 1967 – Det var inte meningen
  • 1967 – När Gunnar ville spela ishockey
  • 1967 – Thomas – En vecka i maj
  • 1968 – Kvinnor och barn
  • 1968 – Gunnar vill inte klippa håret
  • 1969 – ”Vart ska du gå?” ”Ut”
  • 1970 – Anders leker kurragömma
  • 1970 – Peter möter Cecilia
  • 1970 – Nämen Gunnar!
  • 1971 – Följetong i skärt och svart
  • 1971 – I min trotsålder
  • 1971 – Resan till Italien
  • 1971 – I stället för en pappa
  • 1972 – Jag vet hur det känns… (läser just nu)
  • 1972 – Mamma, var är du?
  • 1972 – Hur blir det sen då?
  • 1973 – Men akta dig, så att du inte blir kär
  • 1973 – Tala mera om det
  • 1973 – Sergio i Chile
  • 1973 – Jag vill också vara med
  • 1974 – Min pappa säger att din pappa sitter i fängelse
  • 1974 – Godnattsagor om Anders, nästan 4
  • 1975 – Sara
  • 1975 – Vart ska du gå? Vet inte
  • 1976 – Det ska vara en farmor i år
  • 1976 – Att älska Sussy
  • 1976 – Det mest förbjudna
  • 1977 – Den lyckliga kärleken
  • 1977 – Oskuldens död
  • 1977 – Mer om Sara
  • 1978 – Anders hittar en kattunge
  • 1979 – Ensam dam reser ensam
  • 1980 – Doften av pion
  • 1980 – Jonas och kärleken
  • 1981 – Din lycka är min
  • 1982 – Tänk om det är klimakteriet
  • 1984 – Ett fönster på glänt
  • 1985 – Kärleksdikter
  • 1985 – Den försvunna mamman
  • 1985 – Johanna
  • 1987 – Tacka och ta emot och andra berättelser om kärlekens förvillelser
  • 1987 – Svart resa
  • 1991 – Nedstigen ängel
  • 1993 – När man skjuter arbetare…
  • 1995 – I skuggan av oron
  • 1998 – Från Signe till Alberte
  • 1999 – Berättelsen om Signe
  • 1999 – Provokationer, passioner, personer och en eller annan hyacint
  • 2000 – Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig
  • 2001 – Nödvändigheten i att dansa
  • 2003 – Upptäckten
  • 2005 – Jag är en grön bänk i Paris – Dikter 1965–1991

Kuriosa: Kerstin Thorvall ville att det skulle stå på gravstenen sin: Hon var en människa som ville säga som det var och hon lärde sig aldrig att inte alla ville veta det.

Kommentera